Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han tänkte på att Anna i dag lovat honom ett möte,
då kapplöpningen var över. Men han hade icke sett henne
på bortåt tre dagar, och på grund av att hennes man under
tiden kommit tillbaka från en utomlandsresa var han icke
säker på, om mötet kunde äga rum, och visste icke, hur han
skulle få visshet därom. Senast hade han träffat henne ute
på sin kusin Betsys villa, han for nämligen så sällan som
möjligt till Karenins’ sommarbostad. Nu ville han
emellertid göra detta och han tänkte över, hur han skulle bära
sig åt.
»Jag säger naturligtvis, att Betsy skickat mig för att
fråga, om hon kommer med ut till kapplöpningen.
Naturligtvis far jag dit», beslöt han och höjde huvudet från
boken. Och vid tanken på lyckan att få se henne sken hans
ansikte upp.
— Skicka ett bud hem till mig, att man genast spänner
trespannet för kaleschen, — sade han till uppassaren, som
satte ned det varma silverfatet med biffsteken framför
honom, drog detta till sig och började äta.
Från den angränsande biljardsalen hördes smällarna av
elfenbensbollarna, prat och skratt. I matsalens entré
inträdde två officerare. Den ene var en ung man med ett
tunt, blekt ansikte, nyss kommen till regementet från
pagekåren, den andre var en äldre välfödd officer med små,
i feta hudveck inbäddade ögon och bar ett klockarmband
om vänstra handleden.
Vronskij kastade en blick på dem och antog en mulen
uppsyn. Som om han icke hade lagt märke till dem
fortsatte han med att äta samtidigt sneglande i boken.
— Vad? Håller du på att styrka dig för ditt verk?
— sade den äldre officern och slog sig ned bredvid honom.
— Som du ser, — svarade Vronskij med butter min och
torkade sig om munnen utan att se upp.
— Men är du inte rädd att öka i vikt? — fortsatte
kamraten och sköt fram en stol åt sin yngre följeslagare.
— Va’ falls? — sade Vronskij förargad och gjorde en
ogillande grimas, som blottade hans täta, vita tänder.
— Är du inte rädd att öka i vikt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
