- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
541

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - XII - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utövade icke längre någon verkan på honom. I hans själ hade
åter flammat upp hela den vrede, som glödde hos honom den
dag, han beslöt sig för skilsmässa. Han skakade på huvudet
och framstötte med genomträngande, gäll röst:

— Förlåta kan jag inte, vill inte, jag anser, att det
skulle vara orätt. Jag har för denna kvinna gjort allt, och
hon har trampat allt i smutsen, i den smuts, där hon hör
hemma. Jag är ingen elak människa, jag har aldrig
någonsin förr hatat någon, men henne hatar jag av all min själ
och jag kan inte förlåta henne, därför att jag alltför mycket
avskyr henne för allt det onda, hon gjort mig! — yttrade han
med av vrede gråtfärdig röst.

— Älsken dem, som hata eder... — viskade Darja
Alexandrovna i undergiven ton.

Alexej Alexandrovitj log föraktligt. Det var något, som
han sedan länge vetat, men det var icke möjligt att
tillämpa i föreliggande fall.

— Älsken dem, som hata eder, — men att älska dem,
som man hatar, är en omöjlighet. Förlåt att jag upprört
er. Var och en har nog av sin egen plåga! — Och efter att
ha återvunnit sin självbehärskning tog Alexej
Alexandrovitj lugnt avsked och lämnade sällskapet.

XIII.



Då man rest sig upp från bordet, hade Levin god lust
att gå efter Kitty in i salongen, men han var rädd för att
hon skulle finna det obehagligt, om han alltför tydligt
uppvaktade henne. Han blev därför kvar i herrarnas krets och
tog del i det allmänna samtalet och utan att han såg bort
mot Kitty hade han dock en känsla av hennes rörelser,
hennes ögonkast och den plats, där hon befann sig i salongen.

Genast, utan att göra det minsta tvång på sig, började
han uppfyllandet av det löfte, han givit henne: att alltid
tänka gott om alla människor och städse hysa en
kärleksfull känsla mot alla. Samtalet kom in på det ryska
byalagssystemet, i vilket Pestsov såg ett betydelsefullt fundament,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free