Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå, så går jag ensam. — sade Veslovskij och reste
sig med ens och drog snabbt på sig stövlarna. — Farväl
så länge, mina herrar. Om det är trevligt, skall jag kalla
på er. Ni har trakterat mig med jakt på vildfågel, jag skall
visa min tacksamhet i min tur.
— Inte sant, det är en trevlig pojk? — sade Oblonskij,
då Veslovskij gått och bonden stängt dörren efter honom.
— Ja, det är han visst, — svarade Levin, som
fortfarande i tankarna sysslade med vad man nyss hade
samtalat om. Det tycktes honom, att han så gott han kunnat
klart givit uttryck åt sina tankar och känslor, och ändock
hade hans kamrater, som varken kunde beskyllas för
inskränkthet eller oärlighet, båda två sagt, att han
begagnade sig av sofismer. Detta upprörde honom.
— Ja, så är det, min käre vän, — sade Stepan
Arkadjevitj. — Det finns två utvägar att välja på: antingen får
man anse, att den nuvarande samfundsordningen är
rättvis och på den grund hålla på det som tillkommer en — eller
också får man erkänna, att man begagnar sig av orättvisa
företrädesrättigheter, som jag ju gör, och med
tillfredsställelse fortfara därmed.
— Nej, om det vore en orättvisa, skulle du inte kunna
begagna dig av dessa förmåner med någon
tillfredsställelse, åtminstone skulle jag inte kunna göra det. Det
viktigaste för mig är att kunna känna med mig, att jag inte
har del i någon skuld.
— Men i alla fall — skall vi inte också gå ut? — sade
Stepan Arkadjevitj, tydligen trött av att anstränga
tankeförmågan. — Vi sover i alla fall inte. Nej, vi kan gärna gå
ut ett slag!
Levin svarade icke. Han tänkte som bäst på vad han
hade sagt om att han endast i negativt avseende handlade
etiskt. »Är det då möjligt att endast i det negativa tjäna
det rätta?» frågade han sig själv.
— Vad nyslaget hö ändå har för en stark doft! — sade
Stepan Arkadjevitj och reste på sig. — Det är mig omöjligt
att somna. Jag undrar just, vad Vasenjka har för sig. Hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
