Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, vad den Svijazjskij är duktig! Hur klart han ser
på allt.
— Ja visst, — sade Vronskij förstrött.
Det inträdde en stunds tystnad, under vilken Vronskij
såg på Levin — han måste ju ha blicken riktad på något.
Han betraktade hans fötter, hans uniform, därpå hans
ansikte och då han märkte, att dennes buttra blick var fäst
på honom, yttrade han för att ha något att säga:
— Men att ni, som ständigt varit bosatt på landet, inte
är fredsdomare? Ni bär ju inte den uniformen.
— Det är emedan jag anser våra fredsdomstolar för en
enfaldig inrättning, — svarade Levin vresigt, fast han hela
tiden sökt efter tillfälle till samtal med Vronskij för att
glätta över intrycket av sin otymplighet vid första
sammanträffandet.
— Det kan jag inte finna, tvärtom, — sade Vronskij
med stilla förvåning.
— Det är en leksaksinrättning, — avbröt honom Levin.
— Vi behöver inte några fredsdomare. På åtta års tid har
jag inte haft ett enda ärende med fredsdomarn. Och den
gång jag hade det, avgjordes saken alldeles bakvänt.
Fredsdomarn bor för övrigt fyrti verst från mig. För en sak, som
rör sig om två rubel, måste jag skicka till honom ett ombud,
som kostar femton.
Och han berättade, hur en bonde hade stulit mjöl
hos en mjölnare. Då mjölnaren sade till honom detta,
stämde honom bonden för ärekränkning. Det hela var en
dum historia, som hade högst litet med saken att skaffa,
och Levin kände detta, medan han ordade därom.
— O, ett sådant original! — sade Stepan Arkadjevitj
med sitt mest mandelljuva leende. — Men kom med,
röstningen har visst börjat...
Och man skildes åt.
— Jag förstår inte, — sade Sergej Ivanovitj, som lagt
märke till sin brors fumliga uppträdande, — jag kan inte
fatta, hur man kan vara så blottad på all politisk takt. Det
är något, som vi ryssar har ont om. Guvernementets
adelsmarskalk — vår motståndare, med honom är du ami cochon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
