Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beslutsamt till sig flaskan och ilade ut genom den stora
glasdörren. Doktorn hade fortfarande icke stigit upp och
betjänten, som nu var sysselsatt med att breda ut en matta på
golvet, nekade att väcka honom. Levin tog då långsamt
upp en tiorubelssedel och räckte honom den, varvid han
sakta men utan att förlora tid klargjorde för honom, att
Pjotr Dmitrijevitj (hur stor och betydelsefull tedde sig icke
nu för Levin denne förut så föga betydande Pjotr
Dmitrijevitj!) hade lovat honom att vara till hands när som helst,
att han helt säkert icke skulle bli ond och att betjänten
därför genast borde väcka honom.
Betjänten gick med på detta, följde med en trappa upp
och bad Levin stiga in i mottagningsrummet. Här kunde
Levin höra, hur doktorn på andra sidan dörren hostande
rörde sig omkring, tvättade sig och talade med någon. Tre
minuter förgingo. Levin tyckte, att det var mer än en
timme. Så kunde han icke härda ut längre:
— Pjotr Dmitrijevitj, Pjotr Dmitrijevitj! — ropade han
med bedjande röst in genom den halvöppna dörren. — För
Guds skull, förlåt mig. Tag emot mig som ni är. Jag har
väntat mer än två timmar.
— Strax, strax! — svarade en röst, och till sin förvåning
hörde Levin, att doktorn skrattade, då han sade detta.
— En minuts samtal bara.
— Strax.
Det förgick ytterligare två minuter, som doktorn
behövde för att dra på sig pjäxorna och så ytterligare två
minuter, som han använde till att få på sig rocken och kamma
håret.
— Pjotr Dmitrijevitj! — skulle Levin just till att börja
tala med bedrövelse i stämman, men just då kom doktorn
ut, klädd och kammad.
»Dessa människor har då inget samvete», — tänkte Levin.
— »Att kamma sig, då ens medmänniskors liv står på spel.»
— God morgon! — sade doktorn till honom och räckte
fram handen riktigt retande honom med sitt lugn. — Oroa
er inte. Nå, hur var det?
Ansträngande sig att vara så omständlig som möjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
