Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misstänksam blick. Hans förvirring styrkte henne i hennes
misstankar. Hon blossade upp och drog sig tillbaka från
honom. Nu var det inte längre den svenska drottningens
simlärarinna, som oroade hennes tankar, det var den unga
furstinnan Sorokina, som bodde hos grevinnan Vronskij
i dennas villa strax utanför Moskva.
— Du kan nog fara i morgon! — sade hon.
— Nej, det går inte. Jag har ju en angelägenhet att
ordna, först i morgon kan jag få fullmakterna och lyfta
pengarna, — svarade han.
— Är det på det viset, så far vi inte alls.
— Varför det?
— Jag far inte senare. Antingen senast på måndagen
eller aldrig!
— Varför det då? — frågade Vronskij i förvåning. —
Det är ju meningslöst!
— För dig har det ingen mening, därför att du inte
bryr dig om mig. Du vill inte förstå mitt liv. Det enda, som
här har varit av något intresse för mig — det är Hanna.
Och du säger, att det är tillgjordhet. Du sade ju i går, att
jag inte håller av min egen dotter, utan gör mig till, slösar
kärlek på detta engelska barn, att det är onaturligt. Jag
skulle gärna vilja veta, vad för slags liv skulle kunna vara
naturligt för mig i denna omgivning.
För ett ögonblick kom hon till sans och förfärades över
att hon icke följde sin avsikt. Men även med vetskap om,
att hon beredde sitt fördärv, kunde hon icke hålla sig
tillbaka, hon kunde icke låta bli att visa honom, att han hade
orätt, hon kunde icke underordna sig honom.
— Jag har aldrig sagt något dylikt, jag har blott yttrat,
att jag inte kunde känna med i denna din plötsligt påkomna
kärlek.
— Varför säger du då inte sanningen, du, som
berömmer dig av din uppriktighet?
— Jag har aldrig berömt mig av något och jag brukar
inte tala osanning, — sade han stilla hållande tillbaka
vreden, som steg upp inom honom. — Det är beklagligt,
om du inte kan akta...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
