Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt, och dock stå de hvarandra personligen
måhända närmare än under den brytningstid,
i hvilken vi nu lefva. Aldrig ser man
afstån-det större, än när man kommer till kyrkan,
Torsby hvita kyrka, som ligger midt i byn,
tecknande sig mot en bakgrund af stora skogar.
På den stilla platsen, där kyrkans tvära torn
reser sig öfver prästgården och bondbyn, är
marken öfversållad med låga kullar, hvilkas
namn ingen vet, och på andra stå simpla
träkors, där namnen plånas ut af väder och vind,
och korsen själfva småningom ruttna bort och
falla samman.
Men närmast kyrkan och öster om hennes
kor ligga de grafvar, hvilka bevaras. Här gå
alla med vördnad fram, här ligga tunga stenar
nedtryckta i jorden, ensamma kors af järn resa
sig bakom stenarna, och bredvid dessa stå de
stoltaste monumenten af höga granitblock, resta
af sörjande, hvilka haft förfäder att minnas.
Här kan man läsa på grafstenarna både mans
gärning och kvinnas minne. Glömda äro de
flesta nu, en gång vittrar äfven stenen sönder
och blir till grus. Två namn är det, hvilka
här bundits samman, och till dessa namn
knyter sig skogsbygdens historia.
En af de släkter och den äldsta af dem,
hvilkas grafstenar samlats på Torsby kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
