Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vestibjden. Då såg hon från springan af den
dörr, hvilken ledde till faderns båda rum, en
ljusstrimma falla öfver det mörka golfvet,
Karin visste icke, hvarför denna upptäckt
hos henne plötsligt väckte en ängslan, häftigare
och större än den mörkrädsla, hon nyss erfarit.
Hon hade hört talas om varsel, men aldrig förr
erfarit något dylikt. Var detta, som nu
arbetade inom henne, ett varsel? Och hvad kunde
det betyda? Innan Karin rätt hann göra sig
reda för någonting, hade hon öppnat dörren
till faderns rum och stod själf därinne. Lampan
var tänd, och i karmstolen framför skrifbordet
satt Magnus Brandt ännu uppe och såg genom
glasögonen ned på ett stort, fullskrifvet bref,
hvilket låg framför honom på den svarta
skinnportföljen. Magnus Brandt hade under de sista
åren lagt sig till med peruk. Denna hade han
aftagit och hängt på rakspegeln bakom sig.
Där Karin stod, såg hon första gången faderns
hjässa så kal som den blifvit och en pinsam
beklämning öfverföll henne, som hade hon mot
sin vilja kommit att se, hvad hon icke borde.
Magnus Brandt tycktes ej ha hört, att
dottern kom in. Grubblande satt han nedlutad
öfver det stora brefvet, och när han ändtligen
blickade upp, ryckte Karin till af skrämsel.
Så gammalt, tärdt och förgrämdt var det ansikte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
