Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ensam med Magnus Brandt ser Karin den
långa vintern gå. Julen kommer, och ändå
blir det icke jul. Snön ligger hvit och
vintersolen gnistrar däröfver. Muntert ljuda
bjällrorna på landsvägen, och vid stora kälkbacken
bortom bruket leka barnen.
Men för Karin blir det, som om ingenting,
af hvad hon ser omkring sig, ägde verkligt lif.
Till och med de dagar, då hon förmår sjunga
och glädjas som förr, äro så få, att hon kan
minnas dem länge, tänka tillbaka på dem och
undra, hur allt kunnat bli så olika, mot hvad
det en gång var. Karin går ensam och väntar
bref. Men när brefvet kommer, läser hon det
icke med samma glädje som förr. Och när
hon skall besvara det, känner hon sig till mods
som en tjuf, hvilken fruktar för upptäckt.
Sorgligt blir det hon skrifver, ty sorgliga ha hennes
egna tankar blifvit alltsedan den dag, då hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
