- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
13

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek till livet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föga större än ett spikhuvud. Löken kändes mjuk
och hans tänder skuro igenom den med en lätthet,
som lovade en härlig njutning. Men lökens fibrer
voro sega. Den bestod av seniga trådar
genom-dränkta av vatten, alldeles som bären, och gav icke
den minsta näring. Men han kastade av sig
packningen och kröp på händer och knän in bland säven,
mumsande och tuggande som ett nötkreatur.

Han var mycket trött och längtade ofta efter att få
vila, att lägga sig ned och sova. Men han drevs
oavbrutet framåt —– icke i så hög grad av sin längtan att
uppnå »de små telningarnas land» som av sin hunger.
Han genomforskade små vattensamlingar för att finna
grodor och grävde upp jord med naglarna efter maskar,
fastän han mycket väl visste att det varken finns
grodor eller maskar så långt i norr.

Han stirrade förgäves ner i varenda vattenpöl, tills
han slutligen under den långa skymningen upptäckte
en ensam fisk, stor som en äling, i en dylik pöl. Han
stack ner sin arm i vattnet ända upp till axeln, men
fisken gled undan. Han sträckte sig efter den med
bägge händerna och rörde upp den mjölkfärgade
gyttjan på bottnen. I sin iver föll han framstupa och
blev genomvåt ända till midjan. Och nu var vattnet
för dyigt för att han skulle kunna urskilja fisken; han
var tvungen att vänta tills bottensatsen hade lagt sig.

Försöket förnyades tills vattnet grumlades upp på
nytt. Men han var ur stånd att vänta. Han lösgjorde
ett av sina kokkärl och började ösa vattnet ur pölen.
I början öste han alldeles vildt, spillde på sig och slängde
ut vattnet på så nära håll, att det rann tillbaka i pölen
igen. Men sedan han lugnat sig något, arbetade han

13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekliv/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free