- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
15

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek till livet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den var blandad med regn och flingorna voro stora och
blöta. Först smälte de så snart de kommo i beröring med
jorden, men de föllo oavbrutet, täckte marken, släckte
elden och förstörde hans förråd av torrt mossbränsle.

Detta var en maning till honom att spänna på sin
packning och fortsätta vandringen —– vart hade han
icke klart för sig. Han bekymrade sig varken om de
små telningarnas land eller om Bill och förrådet under
den upp- och nedvända kanoten vid floden Dease. Han
regerades av verbet »äta». Han var vanvettig av
hunger. Han frågade icke efter åt vilket håll han gick,
så länge hans steg förde honom genom dalsänkorna.
Han trevade sig fram i den våta snön till tuvor där bären
växte och slet mekaniskt upp säv med rötterna. Men
det smakade ingenting och stillade icke magens krav.
Han fann också en växt som smakade surt, och han åt
av den så mycket han kom över, men det blev icke
mycket, ty den var en krypväxt som lätt doldes under
den flera tum djupa snön.

Den kvällen hade han ingen eld och intet hett vatten,
och han kröp ihop mellan sina filtar för att sova den
hungrandes oroliga sömn. Snöfallet övergick till kallt
regn, och han vaknade många gånger vid att känna
dropparna falla på sitt uppåtvända ansikte. Dagen
kom —– grå och utan sol. Det hade upphört att regna.
Det ohyggliga gnagandet av hunger hade upphört. För
så vidt det gällde trängtan efter föda hade hans känsel
domnat. Han var medveten om en dov och ihållande
värk i sin mage, men den plågade honom icke så mycket.
Hans förnuft hade klarnat, och han kände på nytt
intresse för »de små telningarnas land» och för förrådet
vid floden Dease.

15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekliv/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free