Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djävulen tillhör, och om Gud vill, så ska jag nu giva
Gud vad honom tillhör.
— Negook och Hadikwan, ni har hört den vite
mannens ord, sade Edith till indianerna. Hans ord
står här på detta papper, och nu måste ni sätta ert
märke, så här, på papperet, så att vita män i
kommande tider, ska. veta, vad ni har hört.
De två Siwashindianerna satte ett kors mitt för sina
namn och mottog kallelse att infinna sig följande dag
med hela sin stam för att vara vittne till, vad som
skulle ske, och så fick de lov att gå.
Repen som band Dennins händer, lossades så att
han kunde skriva under dokumentet, Edith, kände sig
allt annat än väl till mods. Dennin låg på rygg och
stirrade upp i taket, som var tätat med mossa.
— Ja, nu vill jag giva Gud, vad honom tillhörer!
mumlade han och vände huvudet mot Edith. Och halvt
skämtande tillade han: — Kanske kan det komma mig
att glömma britsen.
Avrättningsdagen rann upp, kall och klar, med en
bitande vind, som skar igenom kläder och muskler
ända in till benen. För första gången på månader
stod Dennin på fötter. Hans muskler hade varit
overksamma så länge, och han var så ovan att stå i upprat
ställning, att hans ben nekade att bära honom. Han
Kärlek till livet —12 •■ nn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
