Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har ingen någon mer historia ?» sporde härtigen.
Ingen svarade.
»Jag skall väl ta’ en till då», sade Lars.
»Rätt så», svarade härtigen. »Målron måste
hällas vid makt.»
»Väster ut om Karlstad ligger vid Slottsbrosundet
af Grumsfjärden en liten ö», började Lars
— han begynte alltid sina berättelser så där besynnerligt
—. »Därå var ett slott uppbygdt. Detta
blef emellertid förstördt under Engelbrekts
dagar. Då ägdes Edholms slott — det kallades
så — af en fru, som hette Rangela. Hon var
mycket härd och hjärtlös mot. sina underhafvande.
Men bönderna i trakten voro äfven högst
förbittrade på henne, emedan hon fordrade en
oskäligt hög gäld för det att de fingo färdas öfver
bron. En dag spelade dock ett par af de
knipslugaste bönderna henne ett spratt. De gingo
nämligen och stälde sig på hvar sin sida om
bron, då den ene med högan röst sade:
»Låna mig din stora kittel, goda granne!»
»Hvartill behöfver du den?» frågade den andre
lika högljudt.
»Jag skall i den koka slottsfrun, för det att
hon tager sä hög tull af oss, när vi färdas öfver
bron».
»Därtill får du gärna låna den», löd svaret.
Fru Rangela hade hört samtalet och blef
mäkta förfärad. I en hast hopsamlade hon alt
sitt guld, silfver och andra dyrbarheter, gick ombord
å ett skepp och seglade i väg. Hon ville
fly trollen — ty hon trodde, att det var ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
