Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Andreas varmt tryckte Elins hand till
afsked, tyckte han sig se en tär i hennes öga.
Han trodde dock sedan, att han sett fel.
Snart voro rummen tomma. Gästerna hade
så småningom försvunnit.
»Jag begriper icke, hvad det kom åt Elins,
sade härtigen, vänd mot prästen, i det han gick
ett slag öfver golfvet.
»Hon ville antagligen icke låta någon se, att
blygselns rodnad färgade hennes kinder.»
»Blygselns rodnad ! Det vill med andra ord
säga, att . . .»
»Hon insett, att det spel ni, herr härtig,
drifvit, är ovärdigt er och farligt för henne.»
»Död och afgrund, hvad säger du, svartrock ?»
utbrast härtigen häftigt, i det han gick Andreas
närmare.
Denne, som ej rörde sig ur stället, svarade:
»Att ni, herr härtig, borde respektera hjärtats
oskuld. Kan ni ej våra herre öfver edra lidelser,
så är ni dock skyldig er själf — till följd
af den ställning ni har i samhället — att lägga
band på dem. Hvarje människa förstår . . .»
Karl hade dragit sin värja.
»Tig, eller jag genomborrar dig!» röt han.
Andreas stod fortfarande orörlig.
»Om jag tiger», sade Imn, »sä är det därför,
att jag ej har något mer att säga. Ett vill jag
dock tillägga: Er ädla gemåls minne . . .»
Den höjda värjan sjönk tillbaka, och på eif
sekund lade sig Karls vrede.
Utan att säga ett ord vände han sig om och
gick in i sitt rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
