Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resten dugde till — och i den »kalla salen» kunde han
haft ledighet till åtskilliga af de reflexioner han tydligen
ej hann med vid Perevolotjna. Han borde tillräckligt ha
känt ryssarna för att kunna undvara Sjafirovs attestatum:
was den teufel fragen wir nach, was die welt von uns
spricht *. — Och när han i Moskva skref ner sin uppgift
om ryssarnas förmodade styrka vid Perevolotjna (30,000
man) hade han icke där redan fått en bättre insikt i
förhållandena?
Att Lewenhaupt var en hedersman och personligen
oförskräckt skall ingen betvifla, men tydligt nog framgår
det att han haft en mycket ömtålig själfkänsla och en
höggradig inbillningssjuka har förledt honom att framkasta
beskyllningar, som torde vara orättvisa eller åtminstone
mycket öfverdrifna. Man kan måhända gissa till de skäl, som
förmådde honom, att hellre än att följa Carl öfver Dnjepr,
själfvilligt öfvertaga det olyckliga befäl, som han under
dåvarande omständigheter icke alls var vuxen. De många
»quæstionerna» tyckas vittna om tankar, som sig inbördes
icke blott ursaka utan ock anklaga, och något
egendomligt förefaller det, att till försvar för den klandrade
åtgärden att låta tillfråga manskapet, om de voro hågade att
slåss, åberopa föredömet af så forntida generaler som
Gi-deon och Judas Makkabeus. De behöfde ha med sig just
sådant folk, som icke längre hvarken räknade eller
öfver-vägde och här är dessutom den stora skilnaden att vid
Dnjepr kunde ej mera de rädda och försagda helt enkelt
* Förstås: efter Poltava, förut hade han nog, såsom själen i
Posolskoj Prikaz, sökt bibringa den »ärbara världen» sä gynnsamma
tankar som möjligt. Född till att lura kunder i en judbutik fick han
öfva sina stora talanger på ett långt vidsträcktare fält. Öfverallt, där
hans stämma hörs, kan man misstänka en lögn eller förnimma en
fräckhet. Fryxell, som aldrig ratade källor, som hade något
ofördelaktigt att säga om Carl XII, har skänkt honom tilltro, Hist. Bibi.
1877 s. 284. Lyckligtvis äro så naiva tider förbi, och man pröfvar
först källorna innan man börjar ösa ur dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
