Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora nordiska kriget och de öden, som öfvergått de däri
invecklade folken. Carl själf rycktes bort från stora
ofullbordade planer, lemnande sitt stolta minne kvar på jorden.
Under ett långt följande tidskifte konsumerade Sverige på
partiväsen och inre strider ojämförligt mer moralisk kraft
än som behöfts att, samlad, sätta det på fötter igen under
en skicklig och målmedveten ledning. Det som blef öfver
efter den tillfälliga neutraliseringen af inre motstånd och
hinder räckte ej till för att åstadkomma någonting varaktigt
och om det också varit mera än det var, så fanns det ingen
hand, alls ingen, i hvilken uppgiften kunde läggas. Det
brukar kallas för »utmattning» — det är en rimlig ursäkt
för de första åren eller årtiondena — knappast längre.
Men fyra stridiga intressebevakande stånd i ett vingklippt
land utan en behärskande vilja öfver sig, och som därföre
liksom föll sönder i fyra små-sverige, det var ingenting att
komma med och icke blef det på något sätt bättre
därigenom att de fyra kunde, genom ett slags bråkförkortning,
gruppera sig i två hatfulla motsättningar, hattar och mössor.
Det hela var åt undergång vigdt.
Tsar Peters sista år fördystrades af sorger af många
slag, som han fick döfva i sin rastlösa verksamhet. Han
var kvitt den farligaste af alla motståndare, hvilket ju var
en stor lättnad, men han hade också liksom mistat det
stora »patos» i sitt lif. Han gick ju och trodde, nästan
kan man tänka i ett slags vemod, att hade ej den olyckliga
kulan varit, så skulle de forna motståndarne kunnat förenas
i stora Vesteuropa omgestaltande företag. Hvad hans
hittillsvarande vänner gick för visste han mycket väl — han
antingen hatade dem innerligt eller föraktade dem; han
visste, nu när kampen hade rasat så länge, att det endast
funnits en, som det verkligen var någonting värdt att vara
vän med. Vi föreställa oss nämligen, på gifna grunder,
att Peter stundtals har kunnat höja sig till sådana tankar.
Från Sverige hade han i hvarje fall tagit mönster och lär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
