Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teoribyggena. När du ser igenom vår korrespondens från de senaste åren skall
du se att jag faktiskt nog gjorde vad som kunde göras och jag
försökte hjälpa henne att komma i balans gentemot dig också och
acceptera situationen som den nu var.
Men nu gick det inte längre för henne. Det hade märkts på hennes
brev. Den hormonella obalansen under det begynnande klimakteriet
blev alltför svår för henne. Hon hade blodvallningar och konstiga
lynnesväxlingar skrev hon och menade att kvinnans öde var att styras
av sin kropp. Vi är hysterikor födda, skrev hon. Jag trodde hon
kanske skulle klara det men så blev Birgers död halmstrået som bröt
kamelens rygg. Men vi kan väl hoppas att hon blir bättre sedan när
kroppen lugnat ner sig. Fast jag tror knappast det. Var gång hon
dykt under har sjunkandet blivit djupare och jag har svårt att tänka
mig att hon skall kunna komma upp till ytan igen som den Eva vi
kände. Minns du när hon läste Goncourternas dagbok? Det var när
hon erövrat franska språket och hon satt i sängen med benen
uppdragna under sig och den skotskt rutiga kjolen utfälld som en strut
kring sig och runt henne låg alla de stora gula volymerna och hon
var alldeles flammande i ansiktet av glädje. Det blir hon nog aldrig
mer även om hon kan kämpa sig upp till ytan igen. Huvudsaken nu
är att du kan hindra läkarna från att skada henne. Jag tycker du skall
ta det inflytande du har och se till att de inte plågar henne. Särskilt
inom psykiatrin har det kommit så många nya och okunniga läkare
och herregud om överläkaren är spansktalande och den som skriver
hennes journal är ungersk katolik så är det inte så konstigt om de
omedelbart börjar spruta och skära och chocka så fort de märker en
psykisk knut. Men just därför skall du skydda henne.
Men du kunde inte haft henne hemma. Sådant går inte. Det hade
bara slutat med att du blivit invalidiserad själv. Du har ju andra
uppgifter också. Uppgifter som går bortom den trängre kretsen. Du
har gett mycket av din tid och din arbetskapacitet till Eva och nu
när detta inte längre är möjligt kan du frigöra detta till dina
verkliga uppgifter. Felet med the permissive society är ju inte att det
är permissive utan att den lägger så tung börda på oss som verkligen
arbetar. Om alla blev permissive fölle ju samhället samman. Jag
skriver detta rätt sent. Mycket sent. Det är natt. De har gått hem
nästan alla. Du vet även folk i chefsbefattning här i huset går hem.
De tar ledigt. De reser upp för att åka skidor. De går på parties. Inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
