- Project Runeberg -  Kasper : med Förgät mig ej / Kasper : med Förgät mig ej /
24


Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ville Andesons schälvskrivna historier.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Svarta Masken:

VILLE ANDERSONS


SCHÄLVSKRIVNA
HISTORIER.



Uppodlande
lecktyr

Sä lenge kalasen pågår ä mennichena
greslit slöa å olivade jenom för mykke
kek, så rom bara går ikring å jäspar, å
i går kvell hadde mossan anodnat en
bullfest å bjudi in nåra bekanta systrar
å domses männ, men fast pratkvanana
va i gång ett par timmar, slappna
tjä-ringana snat av a vatt sittandes a pusta
me halvöppna tittgluggar på grund av
övermättning. Gubbana kjände sej
okk-så lite luriga å klämde bara fram en å
annan lackonisk sukk, men fassan, som
va mest vaken, tykkte att jästena bövde
en andlig upprykkning, så han låssa lite
på fadermördan å harkla: »De a för
jeklit va nutidens medelållder ha kåmmi
bott från både poessi å kulltur, I min
ungdom diktera ja skarpa vesser om
tjär-lekens elldar å deklamera både
Sackarias Teggnér å Hjohan Jäjer, å
däss-utom löpte ja på föreläsningar, så ja
feck både billdning å slughet, men alla
dom där schälsfömögenhetena ha ja hyvla
bott i snikkarverkstan, så jaggu ä inte nu
en minderårig kagge mera beläst än ja.»

»Andeson har facktiskt rätt», pep
Janson å nikka på kulan.

»I varje fall kansje de ä odlande för
er allihop, fall ja läser ett stykke om
stenållden eller drar en högstämd dikt
ur fålkskolans läsebok, mens koliken går
över», slamra fassan.

»Bry dej inte», kväk mossan a slök
en slev bikarbonat över vasken. »Du
deklamerar å läser me sån förtrykkt
kjänsla, att de låter prexls som när ja
mal böner eller sätter dammsugarn i
gång.»

»Äss, låten hållas, fru Andeson»,
mena fru Kalson. »Schalen blir
verkligen så hemskt fösoffad jenom menlöst
vardaxliv, så den bäver byggas opp
emil-lanåt. Ta fösst någe mindre
oroväkkan-de, så vi kan smälta maten i fred, herr
Andeson!»

Fassan antog en upplyst min å strök
bärsan ur munbossten, åsså ställde han
sej kapprak i kakelugnshönan me
läseboken i kardan, å mennas pollera dom
andra gubbana brillena å vek fram öron-

vingarna me pekfingre, för att dom skulle
märrka hanses undertrykkta begåvning.

Fassan öppna boken å kackla: »Fösst
ska ja ta ett stykke ur den fonodiska
gudasagan, den ä föbaska mej så
urgammal att ni böver hörana 2 gånger,
fall den ska fastna i kålroten på nytt.
Silensium, boskap! — Tors hammare
stulen.»

»Ökken vikken Tor va de?» viska
Lasonskan, som ä lite lomhöd. »Vare
Tor Lundmans, skomissens i 12ans
hammare dom norpa?»

Fassan titta till så hon tystna, åsså
läste han: »Tor var en starrk gud, okk
reta dommen lågade hans ögon hjemte
hans röda sjägg––––-»

»Bevare oss för å kamma i gruff me
en sån ettri pajsare», gol mossan.

»Han hadde en hammare som han
slängde mot fiendena, men den
återvände alltid tillbax till hans hand––––-»

»Ja jeklar — då hadde han nån slax
ressinatrå fastsittandes ve skaffte», hosta
Lövberg.

»Håll mun. Lövbergl» freste fassan.
»En gång lag han sej å somna till, å när
han vakna va hammarn putts veck. Han
snodde å leta å––––-»

»Kanske hans tant hadde tatten å
bulta kjött me», sa mossan. »Kika han
inte i hennes skaffen, innan han börja
leva rejs?»

»Tig, Hjohanna», röt fassan. »Äre
så att ni inte tänker hålla tjaffsan på er,
se jer ja åttan i de här knöset.»

»Nej, snelia herr Andeson, fottsätt,
ja ä höckst intresserad», kvittra
Kalson-skan. »Men ja har en aning om att ja
jenomgått allt de där i min ungdom.»

»Jassa — stal dom en hammare från
frun okkså», gnägga fru Lövberg.

»Issch, va frun har för ena fåniga
infall! Ja menar natulltvis att ja ha
läsi hela gudasagan som ung», bräkte
fru Kalson.

Fassan vatt arg över tjäringanas snat-

ter å hojta: »Här står ja facktiskt å
kastar päler för sugger. Ni ä ju lika
renongs på tankar som den tomma
gröt-karåtten här på bode.»

»Ånej, de böver inte herr Andeson
påstå», mena fru Junggren. »Vi har
god bildning hela jänget å böver inte
schäras över en kamm, fastatt en å
annan ä lite rudis i järnan. Men ta en
bit poesi i stället, sånt brukar sänteras
bättre!»

De jode intrykk på gubben, så han
öppna boken igen å jama: »Då läser
ja Vikingen av Kal Johan Runeberg,
men då ska ni jemensamt dra åt er
svansen å hålla muggan över lag.» Åsså
börja han: »Vid 15 års ållder blev
stugan mig trång––––-»

»Ja, äre inte de ja hjemt ha sackt att
dom bygger apslut för små legenheter»,
infällde mossan.

»Äru där å biter av poesins röda tråd
igen, din markatta», gorma fassan.

»Jösses —■ du böver välan inte tat så
hett», kraxa mossan. »Kan en inte få
yttra va en tykker å tänker––––-»

Fassan kika i teksten å fotsatte: »Att
väckta på jetter blev dagen mig lång,
jag bytte om håg okk s’jinn––––-»

»Bytte han om sjinn?» viska
Lasonskan halvhöckt.

»Han läser fel — de ä kansje jettena
han menar», viska fru Lövberg tebax.

Sen feck gubben deklamera sirrka
halva vikingen, men så kärn han me
stråfen: »Ja landgång jode, vann börjar
okk slått» —■ årå stakk mossan emellan:
»Landgångar — köss, de får ja jöra
vareviga morron. Ja vill se den som ha
brett så många som ja i mina dar. Men
inte ha ja vunni varken börjar eller slått
på jobbet––––-»

Fassan.hyva läseboken mitt i
mellan-järdet påna å bola: »Rör inte in dina
privata matförhållanden i urtidens poessi,
din snatterdosa! De ä jement otaxamt
å försöka deklamera i den högre stilen.»

»Den sista stråfen va rörande, men
han togen visst lite för häfftit», sa
Lasonskan, som inge höde, åt fru Junggren.

Då stövla gubben Lövberg fram å
slog fassan på akseln å harkla: »Den
där uppodlande lecktyren kan du jömma
tess kalasmaten ä slut å
fattningsförmågan klarnar. Pillra ihop bodduken, så
spelar vi en 21 i stället!»

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 11 22:02:10 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kasperme/1929/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free