- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
113

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 1. Det unga hofvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kejsarinnan och som går därifrån i den öfvertygelsen, att
han träffat storfurstinnan ensam. Sedan Schmualof gått,
säger Katarina sig vara förskräckligt hungrig, låter hämta
sex rätter mat, och sedan domestikerna skickats ut, bjuder
hon sina vänner på supé. Sedan drar hon åter för
gardinen, kallar in domestikerna för att låta dem ta bort de
tomma faten, och har roligt åt deras häpnad öfver denna
oerhörda glupskhet.

Hennes hoffröknar äro utan tvifvel medvetna om dessa
mandater. De sakna ej heller besökande dag och natt. För
att komma in till dem måste man visserligen gå genom
första kammarfruns, fru Schmidts, rum eller
hofmästarinnans, furstinnan af Kurlands. Men fru Schmidt, som
nästan alltid är sjuk om nätterna, därför att hon förätit sig
om dagarna, lämnar vanligen fri passage. Och hvad
furstinnan af Kurland beträffar, behöfver man bara vara en
vacker karl och betala tull i förbifarten. Vi ha sett huru
storfursten upptar allt detta. Men vid underrättelsen om
sin gemåls andra grossess fattar dock Peter humör. Han
kan icke påminna sig att ha någon andel däri. »Gud vet
hvar hon skaffar sig dem,» mumlar han vid taffeln. »Jag
vet knappast, om det där barnet är mitt och om jag skall
ta det på mitt konto.» Leo Narischkin, som är närvarande,
skyndar sig att rapportera detta till Katarina. Hon tycks
inte alls bli förskräckt. »Hvad ni ä’ barnsliga,» säger hon
med en axelryckning. »Gå till honom, tala i hög ton och
affordra honom genast en ed, att han inte på fyra månader
har legat hos sin gemål. Sedan ska ni förklara er beredda
att anmäla denna omständighet för grefve Alexander
Schuwalof, Rysslands storinkvisitor.» Så kallade hon chefen för
det fruktansvärda »hemliga kansliet», som i våra dagar
ersatts af den beryktade tredje sektionen. Leo Narischkin
utför samvetsgrant uppdraget. »Dra åt fanders!» svarar
storfursten, som icke har rent samvete.

Trots den kallblodiga säkerhet Katarina visade vid detta
tillfälle, väcker händelsen dock en viss oro hos henne. Hon
ser däri en varning och liksom en början till fientligheterna
i den afgörande strid, hvarpå hon redan under någon tid
förberedt sig, drifven af den stigande flod af njutnings- och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free