Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 3. Segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barn, en tyska, satte upp henne på tronen, tillbådo henne
och utdelade å hennes vägnar käppslängar till dem, som
hade något att invända.»
Af de andra gardesregementena var det ett enda,
Preobrajenski-regementet, som visade lust att göra motstånd. Simjon
Worontsof, en bror till favoriten, som kommenderade ett
kompani däraf, ville ej förråda en sak, som kunde gälla för
hans systers. Han var för öfrigt, det visade han sedan, en
plikttrogen och hederlig man. Han höll tal för sina män;
major Wojejkof gaf honom en kraftig handräckning, och det
entusiasmerade regementet marscherade beslutsamt emot den
upproriska trupp, som åtföljde Katarina. De bägge små
arméerna möttes utanför kyrkan Vår-Fru af Kasan. Katarina
hade det öfverlägsna antalet på sin sida, men det var endast
en oordnad massa. Preobrajenski-regementet däremot, som
hölls i tukt af sina officerare och stod ordentligt uppställdt
i led, erbjöd en imponerande bataljfront; det kunde ännu
afgöra dagens öde.
Men Katarinas lycka ville det annorlunda. I det
ögonblick, då rebeller och trogna stannade några steg ifrån
hvarandra, upphetsade och beredda att råka i handgemäng,
ropade plötsligt den af Simjon Worontsofs kamrater, som
gick sist: »Hurra! Lefve kejsarinnan!» Det var som att
tända en krutledning. Hela regementet instämde i ropet
och skingrades i ett ögonblick, soldaterna rusade emot sina
kamrater, kysste dem, föllo sedan på knä, bådo kejsarinnan
om ursäkt för att de dröjt med att erkänna henne, och
skyllde på sina officerare. Wojejkof och Worontsof bröto
af sina värjor. Man arresterade dem. Katarina förlät
dem sedan, men glömde aldrig. Worontsof måste lämna
arméen, där hans meriter och lysande tjänster endast inbragt
honom obehag. Utnämnd till ambassadör i London, lefde
han där i ett slags ärofull förvisning.
Nu gällde det, hvem som fortast skulle kunna tränga
in i kyrkan Vår-Fru af Kasan, dit Katarina begaf sig för
att ta emot sina nya undersåtars trohetseder. Panin infann
sig snart där. Det påstås, att i vagnen, som förde honom
dit, satt lille Paul klädd i nattmössa. Barnet skulle sålunda
ha varit närvarande vid sin egen afsättning, ty det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
