- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
210

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag lifvet af er på det här viset.» Då hon skrifver till sin
postmästare, kallar hon honom »min herr granne».

Prinsen af Ligne har berättat om resan till Krim, då
hon kom på den idén att vilja bli kallad du af alla
människor och tilltala dem på samma sätt. Denna fantasi
kommer ofta tillbaka hos henne. »Ni kan inte tänka er,» skrifver
hon till Grimm, »huru mycket jag tycker om att bli duad;
jag skulle vilja, att hela Europa sade du.» Det är emellertid
ett nöje, som man ej får göra henne för ofta; men det
tänker heller ingen på. Man bör höra henne berätta om
sitt förhållande till madame Todi, en ryktbar primadonna,
hvars talang hon ej är i stånd att uppskatta, men som hon
ändå ger stor lön. Följande tilldrar sig på Tsarskoje-Sjelo:

»Madame Todi är här och promenerar så mycket hon
kan med sin make. Mycket ofta stöta vi på hvarandra, men
utan att stöta ihop för det. Jag säger: God dag eller god
afton, madam Todi, hur står det till? Hon kysser mig på
handen och jag henne på kinden; våra hundar lukta på
hvarandra, hon tar sin på armen, jag kallar till mig mina,
och hvar och en fortsätter sin väg. Då hon sjunger, hör
jag på och applåderar henne, och vi säga bägge två, att vi
komma mycket väl öfverens.»

Hon drifver sin nedlåtenhet mycket långt i fråga om
sitt umgänge. Om någon tar sig för att kritisera hennes
val af förtrogna vänner, svarar hon:

»Innan jag blef hvad jag är, har jag i trettiotre år
varit hvad de andra äro, och det är ännu inte tjugu år
som jag varit hvad de icke äro. Och det lär en att lefva.»

Å andra sidan blir sällskapet med jordens mäktige henne
lätt till besvär:

»Vet ni, hvarför jag är rädd för besök af kungliga
personer? Emedan det vanligen är tråkiga, intetsägande
figurer och man måste hålla sig styf och rak tillsammans
med dem. Och ryktbara personligheter lägga band på mitt
naturell. Jag vill tillsammans med dem vara spirituell för
fyra; ibland använder jag denna fyrdubbla esprit till att
höra på dem, och som jag tycker om att prata, tråkar det
ut mig att tiga.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free