Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 3. Åsikter och grundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhörighet, efterhand framstod för tsarinnans tanke, och vi
upptäcka ännu en fixstjärna på hennes himmel. Denna
hyperboliska storhetsföreställning, tillämpad på Rysslands
förflutna liksom på dess nutid, på dess utsträckning och
befolkning, dess materiella makt och dess andliga styrka,
dess öfvervikt inom den slaviska världen och dess europeiska
roll, är en af de fixa idéer, som aldrig öfverge Katarina
och hvaraf hon varit starkast behärskad. Hon tycks i det
afseendet vara gripen af en riktig yra. Hon är hallucinerad
och liksom hypnotiserad af denna kolossala fantasibild.
Huru höga tankar hon har och vill att andra skola ha om
henne själf, hennes regerings förtjänster och de stora
tilldragelser, som ha gifvit den glans, tvekar hon ej att göra
sig liten genom en jämförelse:
»Allt hvad jag kan göra för Ryssland är blott en droppe
vatten i hafvet.»
Ryssland är hafvet, oceanen med outgrundliga djup och
stränder, som försvinna i oändligheten. Det är därför hon
har velat dränka sitt eget förflutna däri, ja, ända till minnet
af det tyska fäderneslandet. Och ändå är det hon, som
1782, då hon har att beklaga sig öfver sultan Abd-ul-Hamids
beteende, skrifver till Grimm: »Das ist unmöglich dass ich
mir sollte auf die Nase spielen lassen. Det har en tysk aldrig
tålt, som ni vet.» Saken är den, att hon har ett ofantligt
ombytligt lynne och att hon, som hon själf erkänner,
ej alltid vet hvad hon vill och ej heller hvad hon säger,
i synnerhet då hon talar med sin förtrogne med pennan i
handen d. v. s. i sina stunder af fullkomligaste
öppenhjärtighet och obesväradt afkastande af allt tvång efter sitt
ansträngande kalls hårda vedermödor. Men hon har
samvetsgrant tillämpat sitt ryssvänliga program på sig själf, och ryska
har hon blifvit från topp till tå, icke allenast på ytan och
genom ett konstgrepp af sin stora skådespelaretalang, utan
uppriktigt och genomgripande, till kropp och själ, i sitt
minst utstuderade språk, sina förtroligaste åtbörder, sina
minsta tankar. Följande rader ha sannolikt ej varit sedda
af någon före hennes död:
»Aldrig har universum alstrat en individ mera manlig,
sansad, frimodig, människoälskande, välgörande, ädelsinnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
