Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 2. Inre politik. (Den politiska polismakten. Lagstiftning. Förvaltning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och alla, Alexej Orlofs lärospån på Arkipelagflottan,
Patjomkins dårskaper och Voltaires entusiasm. Hon låter så
att säga guldet rinna mellan fingrarna, och hon tycks aldrig
lida brist därpå. Huru är det möjligt, genom hvilket
underverk? Förklaringen ligger nära till hands, men för att
förstå denna förklaring, måste man tränga till bottnen af
en hemlighet, som Katarina med genialisk instinkt
uppfattade. Under sådana finansiella svårigheter skulle det ha
varit underligt, om regeringens ledare ej en dag kommit
att tänka på en utväg, som, huru olycksbringande dess
användning än visat sig i Västerlandet, likväl ännu där ej
förlorat sin lockelse. Då Peter III kom till makten,
anbefallde han genast grundandet af en bank och utgifvandet
af sedlar för en summa af 5 millioner rubler. Denna
kejsarens idé behagade ej kejsarinnan i början.
Assignatmaskineriet, hvars arbete hon icke riktigt förstod, ingaf
henne intet förtroende. Men 1769 segrade det turkiska
krigets fordringar öfver hennes motvilja och betänkligheter,
och nu skapades verktyget för hennes finansiella makt, den
magiska kraft, som från 1769 till 1796 utgjorde grundvalen
för den stora regentinnans framgångar och ära, möjliggjorde
hennes regerings oerhörda och oafbrutna ansträngningar och
närde allt hennes slöseri. På tjugusju år lät Katarina
trycka assignater för 157,700,000 rubler. Om man därtill
lägger resp. 47,739,130 rubler och 82,457,426 rubler
utgörande utländska och inhemska lån åsamkade under samma
tid, komma vi till en totalsiffra af 287,896,556 rubler eller
nära en och en half milliard francs i växlar dragna på det
ryska folkets förtroende. Därmed var det alltså som
Katarina betalade.
Läsaren har redan gjort den reflexionen, att hennes
kasus ej var ovanlig inom den tidens Europa, och det är
sant. Liksom Peter III ej uppfann assignaterna, var
Katarina ej den enda, som begagnade sig af dem. Men — och
det är här som undantaget, underverket och hemligheten,
som vi antydt, uppenbarar sig i hennes historia — man vet,
hvartill användningen af detta system ledde i de andra
länderna: bankrutten, den förfärliga bankrutten, hvarom
Mirabeau talade, gjorde snart slut på de illusioner, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
