Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Joseph gör sig ingen brådska med att svara. Han är
sannolikt af samma åsikt som markis de Vérac, hvilken 1781
ber herr de Vergennes om ursäkt för att han ännu ej talat
om kejsarinnans favoritidé, på den grund att han aldrig
funnit denna idé »värdig Katarina II:s klokhet». En
ansiktsros, som kommer mycket lägligt, hindrar kejsaren från att
ägna sin bundsförvants begäran all den uppmärksamhet den
förtjänar. Två månader därefter tar han ändtligen det
påkostande steget, men Katarina har ej stor anledning att
vara nöjd med de tämligen sväfvande fraser han skickar
henne. Han anser, att endast krigshändelserna kunna
afgöra, huruvida man bör verkställa kejsarinnans planer. Om
de äro gynnsamma, skall han aldrig göra några svårigheter
att uppfylla alla hennes majestäts önskningar, »om de stå
i harmoni med hans egna».
Till och med vid denna tid händer det, att Katarina
afböjer titeln »grekernas kejsarinna», hvarmed Grimm, som
förstår konsten att smickra, envisas att uppvakta henne.
Det är dock endast koketteri af henne. Men redan 1779,
dagen efter Pauls andre sons födelse, skref hon till sin
förtrogne: »Han är ömtåligare än den äldre brodern, så snart
en kall fläkt kommer åt honom, gömmer han näsan i lindan;
han vill ha varmt ... hm ... ja, nog vet man hvad det
betyder.» Men hon ville också inbilla honom, att det var af
en ren slump, som detta barn fått namnet Konstantin och
en grekisk amma vid namn Helena: »Hur kan man så
kritisera ett stackars dopnamn! Måste man nödvändigt kalla
herr A. och herr C. Nikodemus eller Thadæus? Hvar och
en skall väl ha ett namn! Den äldste har sitt helgon i sin
födelsestad, och den andre är född några få dagar före sitt
helgons namnsdag; det är ju mycket enkelt. Dessa namn
äro händelsevis ståtliga, hvarför göra ett sådant väsen af
det? Är det mitt fel? Jag nekar alls icke för, att jag tycker
om klingande namn; det sista namnet har satt rimsmidarnes
fantasi i rörelse. Jag har sagt till dem att gå hem och
lägga sig, att hvarken namnge gudfar eller gudmor och att
låta mig vara i fred, efter jag, gudskelof, är en fredsälskande
människa ... jag vill inte höra talas om sådant sladder, hvari
det ej finnes sundt förnuft.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
