Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med solrök och disig horisont, nedåt hvilken
molntapparna blefvo rödaktiga i hettan. Ben hade på
genomresa i staden öfvertalat vännen Syberg med lock
och pock att följa med sig ut till Walborgs, han kände
sig likasom säkrare när de voro två.
Syberg hade borstat sina nya sommarkläder,
tagit på sig sin helgdags studentmössa, som varit i bruk
endast två gånger, sagt farväl åt sin gamla mor och
derpå kuskade de af, så dammet stod efter Åbokärran
långa vägar bakom dem på landsvägen.
Ben beundrade Syberg för hans säkerhet och
trygga väsen och nu senast hade dennes kategoriska
afsked af sin mor imponerat på honom. Utan att
aftala sin färd med henne förut, hade Syberg sagt henne
adjö och hon syntes ej det minsta ledsen eller
öfverraskad. Jo det hade blifvit en vacker historie om
han tagit sig till detsamma i sitt hem, så student han än
var! Han såg upp på Syberg från sidan och frågade:
— Är din mor alltid såder hygglig?
— Huru hygglig?
— Att hon låter dig rå om dig som du vill.
— Åh! — jag har vant henne vid ett och annat!
Ben förstod alls icke huru det gick till, men
nickade och såg ut som om han gillat Syberg
fullkomligt. Han var ofantligt mån om att ej blotta sin
underordnande uppfattning af en sons ställning i
familjen.
Inne i den kyliga furuskogen togo de upp en
Glunt, vana som de voro att sjunga Gluntarne
tillsammans. Sången gjorde Ben lättare om hjertat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
