Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räckte dygnet om. Vattnet stod halfalnshögt nere på
kärr och myrar och skogsbäckarna hade ett bullrande
bestyr [med att leda bort det, men då föll det mera
igen från den gråmulna himmelen, kallt som
känslo-lösheten och utan lifgifvande förmåga.
Midt i vårens tröstlöshet en skumpande
skjutskärra med två personer. Baggen stod på den magra
skjutskampen och herremannen i kärran hade dragit
kragen upp öfver öronen för det gråkalla vädret.
Bredvid honom satt skjutsbonden och teg.
Det var Benjamin Thomén, som vände hem.
Saimaisarna lågo ännu och han måste taga
landsvägen för att hinna hem på bestämd tid och närvara vid
boskiftningen efter sin aflidne far. Han hade ju nog
kunnat bevaka sin rätt på afstånd, men han skulle ju
ändå engång hem till Finland, — kunde ju icke svälta
ihjäl utomlands heller. Telegrammet, som medförde
budskapet om fadrens död hade gjort att han beslutit
sig för hemresan, ty nu behöfde han ej frukta att möta
dennes tunga förebrående blick, hvilket förefallit
honom svårast af allt som väntade honom der. Så hade
han samlat ihop det oumbärligaste, — en omgång
kläder och några skjortor och gett sig i väg. Der satt
han nu i skjutskärran och kände föga af skakningen,
när kärrhjulen döko ned i de djupa hjulspåren och
upp igen, medan gytjevattnet dröp ifrån dem, — så
försjunken var han i det förflutna.
För endast några dagar sedan hade hans färd
med iltågsfart gått genom fält med idel skärröda
äppelblommor, luftiga och vårljusa, långt bort öfver Nor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
