Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mandiets kullar på ömse sidor om jernvägen, —
luften ljum och höjderna blå.1 Kupéfönstren öppna mot
det mest soliga * kärleksjublande vårlif kring
Seine-strändema, der Rouen plötsligen lyfte upp sina
väldiga gotiska tornspiror i perspektivet från en viadukt,
under hvilken Seinen sjelf välde fram som en mäktig
pulsåder för det bördiga landet rundtomkring, tills
trai-nen under fördubbladt skrammel rusade in i en tunnel.
Men det finska ångfartyget, som han väntat finna i
Rouen, hade längesedan kastat loss sina trossar och
styrt hem öfver Nordsjön, och då måste han köpa en
jernvägsbiljett öfver kontinenten.
Men Seinen och Rouen förde hans tankar längre
upp mot dess källor, dit, der den nyss sluppit
trängseln mellan granitkajerna i Paris och gör sin stora
krökning åt norr vid Auteuil. Der flyter den lugn
förbi Surésne, med Boulognerskogens grönska till
höger och Mont Valeriens hotfulla krön af batterier högt
uppe till venster. Nära invid Surésne glimmade
Seinen i middagssolen borta öfver det jemna
kapplöp-ningsfältet, så man måste skugga med handen öfver
ögonen der man satt på Café de la Cascade och åt glace
till dessert efter dejeunern på tumanhand...
På tumanhand...! Och igen stod hon framför
honom, parisérbarnet med de blixtrande kloka ögonen,
det lifliga väsendet och det glada skrattet, som gett
honom lefnadslusten igen så mången gång. Hon, som
ensam hållit uppe hans mod och lifskraft under den
långa svåra våren derborta i verldsstaden, när han af
läkaren fått den bestämda förklaringen att han aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
