Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des Ben alltid som tolk — och man viste att han var
ett slags medarbetare i pressen. Det tålde nu
förmännen icke rätt, men då han i sitt uppträdande var den
mest klanderlösa person, kunde de intet anmärka.
En qväll var det sexa på Operakällaren för en
af-gående chef. Ben hade icke på ofantligt länge slagit
sig lös och roat sig. Nu tog han igen det litet för
häftigt i början, drack ur sitt glas som oftast och blef
om en stund förstämd och bitter. Senare på qvällen
slog hans lynne igen om och han blef den ifrigaste
skämtaren bland de unga. Man förvånades öfver hans
frispråkighet och hans djerfva svar, — det var något
ganska sällsynt på en väl arrangerad embetssexa för en
förman. Det var just den servila hållningen der och
det idkeliga bockandet, som vållat Bens nedstämning.
Men när bålarna löst den byråkratiska stelheten en
smula, fann han sitt goda lynne igen och förde ordet
bland de unga.
Det var likväl så godt att akta sig för honom.
Bitande giftiga och träffande flögo hans
anmärkningar ut öfver sällskapet och togo föremålet just i den
svaga punkten, men han sade dem alltid med en sådan
verldsvana och ett så älskvärdt småleende, att det hade
varit en dumhet att taga sig för när. Alla kände till
hans framfarna lif och skylde hans bitterhet derpå.
Då råkade olyckligtvis hans närmaste förman vid
jernvägen att under ett anfall af öfverlägsen
godmodighet vända sig till Ben:
— Nå, herr Thomén, — skall ni inte sjunga
någonting för oss — ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
