Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 1. En vandring utan mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ravin, — jag hade glömt djäfvulen i paradiset.
Snart skymdes han igen af villor-och lustgårdar, och
jag hade för öfrigt gått så långt redan att han började
bli bakom mig.
I stället hade jag de vackra linjerna af bergen
vid kusten och San Angelos djärfva topp framför mig.
Det var en lustgård utan en ond ande. Villorna och
städerna blickade fridfullt fram ur grönskan, och jag
gick på i hela timmar utan att känna trötthet.
Pompeji blef till vänster om vägen, utan att jag kände
någon lust att följa vägvisarne, som lurade på sitt
utländska rof långa kilometer från platsen.
I dag tog jag mig fri från skyldigheten att bese
allting, i dag var jag en gosse, som fått skollof för
hela dagen. Och med en svällande känsla af
själfs-våldig frihet tog jag mig för att springa ett långt
stycke väg, där ingen såg mig. Jag blef icke mindre
varm däraf, men på slätten kring Sarno kom
hafsvin-den strykande med mera svalka än vid Vesuvii fot.
Det led framåt eftermiddagen och golfen blef allt mera
blå, ju mera solen sjönk, röda och hvita segel lyste
inåt bukten, och Neapel började träda fram ur disen
och solröken på golfens motsatta strand. Det liknade
på afstånd en mörk bergsluttning, hvaröfver en lätt
hand farit med alla pastellkritans ljusa färger, — de
gula och röda öfvervägande. Färgstoftet såg så lätt
ut, att jag tyckte vinden hade bort sopa bort det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
