Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 1. En vandring utan mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utåt hafvet mörknade tonerna längs Posilipos
klipprygg. Miseno och Procida framstodo helt tydligt,
och allra längst ute sam med skarpa konturer Ischia i
det mest blå af alla blåa haf jag sett.
Mina tankar hade under promenaden fladdrat
obestämda och ljusa kring föreställningarnas hela
världsallt, förknippande och sammanbindande de mest
osann-synliga och vidt skilda förnimmelser, jag hade gått i
något slags rus under flera timmar och icke blifvit
väckt ur det af någonting, som skulle tagit mitt
ordnande förnuft i anspråk.
Men nu kunde jag redan se husen i
Castellam-mare och räkna villorna på bergsluttningen ofvanför
staden. Det förde mig tillbaka till medvetandet att
jag var en turist, som gick till fots i främmande
trakter, att mina fötter kändes ömma och kunde behöfva
hvila och att jag var i stort behof af middag efter
min lilla frukost af två ägg och makaroni för sex
timmar sedan. När jag engång var mig själf igen, kastade
jag en blick tillbaka och summerade med viss stolthet
ihop sträckan, som jag gått — alla turister hade icke
mia energi. Det blef visst ej mer än tre mil, men
dem hade jag tillryggalagt under den varmaste tiden
af dagen.
Nu närmade sig klockan sex på eftermiddagen
och jag anmärkte med tillfredsställelse att jag skulle
komma till Castellammare just vid tiden, då gästerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
