Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 3. Sorrento
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erfarenheter och långtifrån alldagliga öden, som jag
sedermera fick veta. De föreföllo mig helt enkelt som
ganska banala rentierer, hvilka lefde sitt
bekymmers-lösa lif, utan djupare intressen och själslif.
Jag borde likafullt ha läst i herr von Stevens
nervösa väsen och vänliga sätt långt mer än jag gjorde.
Men vi egoister äro tyvärr för det mesta så blinda för
hvarandra och tro så gärna att endast våra
personliga erfarenheter och vårt eget lif är det mest
intressanta af allt lif. Och därför få vi så sällan en inblick
i andras.
Jag minns icke rätt huru det föll sig så, att jag
blef invigd i herr von Stevens förflutna. Det var
naturligtvis från början meningen med den
enträgenhet, hvarmed han närmade sig mig, då han fått reda
på att jag var finne, men jag vet också att hade jag ej
händelsevis varit den jag är, så skulle jag skilts från von
Steven och hans fru såsom man skiljs från första bästa
turistbekantskap.
Jag hade efteråt bara undrat öfver deras
pratsamhet och vänlighet, behållit dem i minnet som
orgi-nela och likafullt mycket vanliga människor, och de
hade å sin sida möjligen träffat en annan finne, som
de bjudit på middag och varit vänliga mot som mot
mig, utan att dock yppa hvad driffjädern var till deras
gästvänlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
