Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En patriot utan fosterland - Del II - 8. Brända skepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pappersark. Jämte en underdånig ansökan till
vederbörande om lärareplatsen, lackade jag in papperen i
ett kuvert och sände dem till den myndighet, som
hade att bestämma om mitt väl och ve.
Inom en månad var jag utnämd till platsen. Att
allt detta var resultatet af mina vänners protektion,
insåg jag mycket väl. Men jag ville ändå icke tro
mina ögon, då jag läste utnämningen i tidningarna.
Den syntes mig nu vara en alldeles för stor och en
alldeles för oförtjänt framgång för mig. Jag var
uppriktigt ödmjuk och tacksam, jag kunde ha gått och
kysst samtliga de stränga byråkratiska herrarna i
morgonrockar och tofflor på hand, så rörd och öfverraskad
var jag innerst inom mig, fast jag för mina bekanta,
som gratulerade mig, lyckligtvis hade till hands mitt
nonchalanta tonfall och sätt från fordom. Det gick
engång för alla icke ifrån mig, och på samma gång
detta sätt varit orsak till många missförstånd och orätta
tydningar af hvad jag menat och känt, har det alltid
bevarat åt mig en otrampad vrå i mitt innersta, dit
ingen inträngt och besudlat mitt så kallade heligaste.
Jag undrar just, om icke detta välpolerade
harnesk af fraser och mannekinåtbörder haft mera del i
min räddning undan misér, än någonsin mina
obetydliga talanger och kunskaper? Världen vill bedragas,
och då det är så lätt gjort som genom att höja hakan
i vädret och spela stolt, när man är nära att brista i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
