Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 3. Fixa idéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig. Hon hämnade grymt de oförrätter jag tillfogat
henne genom att aldrig lämna mig ensam, hon blef
mina dagars sorg och mina nätters vånda.
— Distrahera dig! ropade min själfbevarelsedrift
till mig. — Huru skall jag distrahera mig? svarade
min indolens slappt. Hvarje tanke på nöjen föreföll
mig motbjudande, jag hade hvarken råd till dem eller
hoppades jag vederkvickelse af dem, och så fortgick
mitt lif i plågsamma minnen, trött och färglöst som
en bruten gubbes, Oaktadt jag ännu ej nått trettio
års ålder.
Jag vet ej hvar detta lif skulle ha funnit sin
af-slutning, på fattighuset eller på dårhuset, om ej en
tillfällighet väckt mitt döda intresse för yttervärlden
till lifs igen.
En dag tog jag en ny väg längs några andra
gator, än dem jag i vanliga fall gick, då jag begaf
mig till mina lektioner. Det var fram på eftermiddagen
en kulen och mörk oktoberdag, och då jag gick förbi
ett upplyst juvelerarefönster, stannade jag ett ögonblick
och tog de utställda dyrbarheterna i betraktande. Det
var som hade en osynlig hand hindrat mig att gå
vidare och tvungit mig att gifva akt på fönstret.
Där sågs en vanlig utställning af smycken,
armband, collierer, kedjor och ringar, — allt hvad en
bättre juvelerareaffär har att bjuda på. Jag for med
blicken hastigt öfver hela härligheten och beredde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
