Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En målares vanskligheter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon hyste strax från begynnelsen en
hårdnackad motvilja mot mina modeller. I Rom hade jag
för hennes skull måst afstå från en härlig,
olivfärgad fiskarflicka. Jag bad och besvor henne att
blifva inne i atelieren hos oss under seancerna, men
det ville hon omöjligt. — Att assistera när en
annan kvinna klädde sig naken för hennes man, —
nej, det kunde aldrig en ärbar, nordisk hustru!
Hon bet i hop sina små söta läppar och skulle
säkert hafva slagit i dörren när hon gick, om inte
den varit så ohyggligt tung, i skulpterad, massiv
renässans, minst fem alnar i höjd. Så blef jag ensam
med modellen, som als inte begrep den nordiska
blygsamheten, utan prålade själlmedvetet med sin
ungdoms skönhet och sin smärta växt.
Det var hvilotiden mellan arbetstimmarna, som
blef mig outhärdlig. Min hustru gick omkring i den
präktiga atelieren tyst och iskall, och när hon
talade någon gång var det om längtansfulla bref, dem
hon hade fått hemifrån. Där älskade de henne så
varmt och uppriktigt, att hon als inte förstod huru
hon hade kunnat öfvergifva hemmet för vårt
kringflackande lif. Hon hade gjort mycket orätt i att
någonsin lämna dem, som höllo af henne.
Ändtligen en dag kastade jag bort mina
penslar, afskedade modellen och lät min studie blifva...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
