Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att få reda på vad den storordige karlen egentligen hade
här att göra. Hon låtsade som förde hennes väg förbi
stallet och slungade till österbottningen i förbigående:
— Kommer du för att tala vid kaptenen, så råder
jag dig att stoppa pipsnuggan i fickan och svälja ner
dina stora ord, om du inte vill bli utkörd!
— Jag och kaptenen ha nog talats vid förut,
svarade österbottningen tvärsäkert utan att vända sig om
och gjorde fast brunte vid betslet.
Anna Mellilä stod ett ögonblick både rådvill och
förargad. Hon kunde icke besluta sig för att gå sin väg.
Österbottningen hade gjort fast brunte och gick nu åt
huvudbyggnaden till med pipan i munnen, men den
skrytsamma hållningen var betydligt ödmjukare. När
han passerade Anna Mellilä, såg han småleende på
henne, tog pipan ur munnen och pekade frågande med
det långa skaftet åt farstutrappan till:
— Är det där?
Anna Mellilä kunde ju icke annat än nicka jakande,
den karlen var henne alldeles för svår att komma till
rätta med, och hon försökte i en forskande blick
uppskatta både hans personliga och hans praktiska värde.
Den granskningen utföll till österbottningens fördel,
ty en sådan säkerhet hade hon aldrig sett hos en
tjänstsökande. Han var väl ändå, när allt kom omkring, en
bonde med hemman, som kom till kaptenen i
trävaru-affärer, eller också en stockuppköpare med tusentals
mark i den flottiga plånboken i bröstfickan. I bägge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
