Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gamle Harvanen dog frampå vårvintern, medan
Aakusti var borta. I staden spridde sig ryktet om
hans död genom någon hans sockenbo, som varit
inrest, och Aakusti fick först veta det genom
främmande människor, ett par dagar innan handelsmannen
på moderns uppdrag i ett bref underrättade honom
därom. I det samma brefvet — hvilket
handelsmannen och icke som under faderns tid folkskoleläraren
skrifvit — stod att moderns vilja var, att Aakusti nu
genast skulle afbryta sin skolgång, komma hem och
hjälpa till med flyttningen till Monola, som skulle ske
midsommartiden.
Det brefvet kom egentligen utmärkt lägligt för
Aakusti Harvanen. Han hade länge sedan lyckats få
smaka kvintessensen af småstadslifvet, och han var i
sitt inre halft led vid alltihop, så skolpojke han än
var. Ty rike Harvanens son hade en ganska
oinskränkt kredit både på gästgifveriet och
societets-huset, och det föll inte hans gode vän hökaren in
att vägra föra upp på hans räkning en flaska punsch
eller portvin, om han händelsevis skickade sin piga
efter en sådan.
Naturligtvis var allt detta förbjuden frukt, —
skollagarna voro mycket stränga på väggen i
klassrummet! — men just därför smakade den dubbelt
bättre. Aakusti Harvanen hade både klokhet, lång
vana och skärpt förutseende att icke stöta sig med
den på väggen målade fan. Men likafullt visste
lärarna af hans sneijsprång och hade länge hållit ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
