Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Flyttat,» sade gumman, »hur kunde jag väl det?
Jag hade ju lofvat att aldrig lemna er.»
»Lofvat — hvem?»
»Ack, det var den natten, som ni förbjudit mig
att tala om. Men nu lyder jag ej längre, baron Göran.
Det är nog att jag tegat i trettiofem år. Det var här,
just i detta rum. Ni låg i alkoven der.»
»Hvilken alko v?»
»Här,» och hon tryckte på en knapp i väggen och
sköt med lätthet undan ett par dörrar, som på trissor
gingo in i panelen och visade en djup alkov. »Den
,har varit stängd alltsedan, så ni har väl glömt den.
Men här låg ni och sof så godt, då hon kom in till
mig, resklädd, midt i natten och bad mig följa sig.
Ack, hur hon vred sina händer, ack, hur hon qved!
Hon låg på golfvet vid er säng, och lade sitt hufvud
bredvid ert på kudden. Hon snyftade och kallade er
vid de ömmaste namn. Ja, det kunde slita hjertat ur
bröstet på en menniska att se.»
Onkel Göran gick långsamt upp till fönstret och
öppnade det.
»Sara, sade hon,» sade gumman, som knappt märkte
honom för den lifliga hågkomsten af det förflutna, »vid
allt hvad jag gjort för dig, då jag tog dig, liten och.
föräldralös och blef en mor för dig, vid allt hvad som
är dig heligt och kärt i himmelen och på jorden —
lofva mig att aldrig lemna min stackars älskade gosse.»
Och så föll hon ned igen vid er säng; hon kysste
täcket helt nära er hand, — hon vågade ej kyssa er sjelf
af fruktan att väcka er, — och hon vred sig som en
mask, ända tills det knackade på dörren.»
Onkel Göran lutade sig mot fönsterkarmen. Han
andades med möda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
