- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
157

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

någonting så rent och gladt, som om det icke rigtigt
passade ihop med denna verlden.

Och med detsamma fick jag en förklaring på den
stora knölen, ty den afbördades genast i form af ett
ofantligt bylte, som hon framtog under kappan och
lade på golfvet invid dörren.

»Ack, är det Gustava,» sade mamsell Pegrell och
presenterade med en verldsdams belefvenhet, »mamsell
Gustava Kylander — fru R. Hur mår du nu för tiden,
kära vän? Och det vanliga byltet är också med. Ja,
ja, jag får väl ingenting af det, kan jag tro, ty hvad
du för härifrån, men ingenting lär du väl föra hit.»

»Nej, det kan du vara säker på,» sade mamsell
Kylander, skrattande. »Den här lilla boden är
fiendeland för mig, och det sitter till, att vi kunna bevara
vår vänskap med så skilda intressen.»

De gamla fruntimren småpratade en stund, och
jag gjorde mig beredd att gå, då häftiga skrik från
gatan kommo oss alla att skynda till fönstret.

J)et var en ung, öfverlastad man, som släpades
framåt af ett par polisbetjenter, följda af en hop s
töjandet pojkar. Scenen var den vanliga, som upprepas
ofta nog för att förhärda mot intrycket, men dess
verkan på mamsell Gustava var häpnadsväckande. H011
blef askgrå i ansigtet och sjönk som tillintetgjord ned
på den rgjigliga stolen. Hela hennes varelse skalf,
och hon satte händerna för ansigtet och mumlade, i
det hon vaggade fram och tillbaka, »o, förskona mig,
förskona mig.»

Grannlagenheten bjöd mig att aflägsna mig, och
jag var just i begrepp att gå ut genom dörren, då
mamsell Kylander hastigt återkom till sig sjelf. Hon
strök ett par gånger med en liten fin, hvit hand öf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:08:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kavagkant/1/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free