Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. En skeppsbruten. - XIX. Cellstraffet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det lät så otäckt med det där skällandet»,
återtog han. »Jag var den förste, som kom fram
till sängen, och då lät det precis som när en hund
gläfser. Kunde vi inte åtminstone få ha en lampa
tänd resten af natten?»
Jag lofvade göra, hvad jag kunde för att
uppfylla hans begäran. Men i långa tider därefter
kunde jag knappast tänka på något annat än
Petter Konradsons sorgliga slut och de sällsamma
omständigheter, under hvilka han utandades sin
sista suck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
