Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Det mörka förflutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämndemansfar tog sig begrundande om hakan och såg
sig omkring med frågande uppsyn.
Jag vankade omkring i trädgården för mig
själf, där jag uppsökte de mest aflägsna platser.
Känslor af hat och bitterhet började få insteg i
mitt sinne. Med hvad rätt generade denne man
mig? Var jag inte plågad nog under 30 långa,
långa år? Hvad visste denna människa om de
själskval jag lidit, de ångerns tårar jag gjutit, de tusen
gånger tiotusen tunga fjät jag trampat i de olika
straffanstalterna? Var jag då en så eländig stackare
framför alla andra människor att jag skulle
utstötas och nedtrampas hvar jag kom? I
missionshuset förmentes mig religionens tröst, nu hade
också glädjen i bröllopsgården blifvit mig förhållen.
Det mörka förflutnas makter tycktes riktigt ha
sammansvurit sig emot mig för att förgöra mig.
En stunds vistelse i det fria lugnade mig så
småningom. Jag började sansa mig en smula.
Han måtte väl besinna sig, tänkte jag. Jag går
väl in igen. När de nu fått veta hvem jag är, så
få de väl tänka på något annat. Jag slöt mig till
några andra gäster, hvilka styrde sina steg in i huset.
Men jag hade inte väl kommit in, förrän den
frispråkige nämndemannen fick syn på mig och
kom och ställde sig rakt framför mig, och i det
han blåste ut ett väldigt rökmoln från sin pipa
framställde han på nytt sin fråga:
»Att ni inte vet, Tillman, hur den där grefven
mår? Han kom ju in för mord, men fängelselifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
