Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
de tidigaste åren af hennes äktenskap och af hen-
nes yttrande att, då hon begrof det ena af de två
barn, hon födde i sitt äktenskap, kände hon ingen
sorg — endast lättnad.
Ernst Ahlgren kunde aldrig beröra ett ämne,
som gränsade till området för dessa personliga er-
farenheter, utan att stämman fyldes af en så in-
tensiv lidelse att den nästan slocknade; blicken
svartnade och läpparnes linier blefvo järnhårda.
Hela hennes varelse syntes i sådana stunder
vara hat: hat mot det konventionella pryderi, som
kunnat möjliggöra ett lifsöde som hennes, och detta
hat fick sitt starkaste uttryck i Pengar, en bok,
som hvarken skildrar författarinnans skaplynne eller
hela lifshistoria, men som utan denna historia ej
kommit till. Slutet af Pengar fann hon längre fram
okonstnärligt och ämnade — i fall af en ny upp-
laga — omarbeta det. Men själfva den indignation,
som där bryter fram ur Selmas stelnade väsen, var
det samlade uttrycket af författarinnans djupaste
lidande, var en så stark lifsvärklighet som någonsin
pulserat i en dikt.
För en engiftesnatur — och så kallade sig Ernst
Ahlgren — är det emellertid omöjligt att finna
sig ha gifvit någon del af sin personlighet utan
att söka bringa samlifvet i harmoni med aningen
om hvad ett äktenskap borde vara. Ett sådant
bemödande är ofta grunden till troheten i mången
oriktig förlofning, som slutar med äktenskap, mån-
get äktenskap, som ej slutar med skilsmässa. Oftast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
