Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
dyrkade henne och voro stolta öfver henne. Hon
var en, genom själfva .sin slutna hemlighetsfullhet
tjusande varelse, som kunde styra med ett ord,
häjda med en blick och väcka lycksalighet genom
ett af sina sällsynta loford, eller sina ändå sällsyn-
tare smekningar. Hennes misshag var förkrossande;
hennes godhet rörde alltid på ett innerligare sätt
än andras.
Det var icke blott barn och ungdom, som kände
detta stilla, djupa väsens oemotståndliga dragnings-
kraft. Den unga hustrun till den åldrade mannen
blef ofta mål för andra mäns hyllning, en hyllning,
som åtminstone en gång stod på gränsen till en
allvarligare känsla. Denna vänskap bragte en rike-
dom af sympati, af utvecklande tankeutbyte, af
värme in i hennes lif. Då svårigheter uppstodo
var det icke mannen, som gaf hjälp vid pligtupp-
fyllelsen — en antydan därom finnes i Ur mörkret.
Och denna erfarenhet vidgade som genom en jord-
bäfning klyftan mellan man och hustru.
Ännu ett annat ämne hade börjat att starkt
uppröra samlifvet. Diktarhågen hade brutit fram
hos hustrun. Och den mötte nu, men förstärkt,
hindret från barndomen och ungdomen.
Var hon icke hustru och mor? Borde en kvinna
försumma sina närmaste pligter för en okvinlig äre-’
-lystnad? Skrifveriet var i allmänhet opassande för
en kvinna, och det var ovärdigt den kvinna, som
hade en makas kall. Hon borde ej söka en blå-
strumpas utmärkelser. Hon skulle kanske dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
