Bilder ur Sveriges historia. Svensk kultur från urtid till nutid / 157 (1931-1932) Author: Ernst Klein With: Karl Nordlund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den lilla teckningen ur en svensk lagbok, skriven omkring 1430, visar räven, när han klädd till munk predikar för gässen från en enkel predikstol av det medeltida slaget.

alla förståeligt språk tala om religionen till de stora
massorna, begagnade ofta transportabla predikstolar, mest
lika en tunna på ben, som kunde ställas upp var som helst
inom eller utom kyrkan. Det var först under
reformationstiden som predikstolen blev den oundgängligaste av
alla kyrkans inventarier, näst efter altaret.

Orgeln, som vi äro vana att se även i den minsta
landskyrka, var inte heller vanlig eller oumbärlig på
medeltiden. Visserligen finnas rester av medeltidsorglar kvar
även i sockenkyrkor här i Sverge, och att de stora
katedralerna åtminstone mot slutet haft ganska mäktiga
orglar, vet man. För den stora kyrkomusiken, sådan man
kunde åstadkomma den i en domkyrka, med böner
av präster och skolgossar, konstmässigt inövade efter
den medeltida musikens stränga regler, behövdes
också orgeln. I en liten sockenkyrka kunde den snarare
undvaras,- helst som prästen där, i brist på kör, icke
alls kunde utföra de stora, musikaliska delarna av
gudstjänsten på det avsedda sättet, utan fick nöja
sig med att i omväxlande vanlig och »mässande», ton
uppläsa liturgien. Psalmsång i vår tids bemärkelse ingick
ej heller i den stora menighetens uppgifter. På sin höjd
kunde sockenprästen till vissa storhelger öva
nattvards-ungdom att sjunga en och annan älskad hymn. Särskilt
några julsånger voro mycket omtyckta och torde redan
under medeltiden ha sjungits i kyrkan vid
ottegudstjän-sten, t. ex. »Puer natus in Bethlehem», densamma som
ännu på sin gamla melodi sjunges till orden »Ett barn
är fött».

I Statens Historiska Museum förvaras nu resterna av några medeltida kyrkorglar, bl. a. denna från Norrlanda på Gotland.

Stjärngossarna med sina fromma sånger äro ännu i
våra dagar en påminnelse om den roll, skolgossarna i våra
lands- och stadskyrkor (kanske oftast i de senare) spelade,
som de mest aktiva deltagarna, från menighetens sida, i
den katolska gudstjänsten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>