Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anhydrider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som derur erhålles genom
destillation med vatten. Det är en
färglös eller gulaktig olja, af intensiv
anislukt. stelnar vid +6° till 15°
af färglösa kristaller, anetol,
C6H4 ( OCH3 (1) / C3H5 (4) )
para-oximetylallyl-benzol,ett
ämne, som äfven förekommer i
fenkols-, stjärnanis- och dragonolja.
Oljan beredes i Ryssland och
Tyskland samt användes till
likörberedning (anisett).
Antiklor benämnas ämnen, som
ur tyg eller pappersmassa borttaga
det öfverskott af klor, som efter
blekning möjligen är qvar. Vanligen
användes dertill natriumhyposulfit
(undersvafvelsyrligt natron), som
med klor och vatten ger
klornatrium och natriumsulfat, hvilka
salter lätt kunna borttvättas. Till
samma ändamål användas äfven
natriumsulfit (svafvelsyrligt natron),
lysgas, ammoniak m. m.
Antimon, metalliskt grundämne,
som förekommer i naturen
antingen (ehuru sällan) i gediget
tillstånd (t. ex. vid Sala, på Harz och
i Böhmen) eller ock i förening med
svafvel, såsom spetsglans (Sb2S3), i
Böhmen, Ungern, England,
Frankrike, på Borneo, i Mexico o. s. v.,
men ej i Sverge. I förening med
andra svafvelmetaller bildar
svafvelantimon en hel mängd mineral,
såsom boulangerit, geokronit, mörk
rothgülden m. fl. Äfven i förening
med syre förekommer antimon
såsom oxid, Sb2O3, i mineralen
valentinit och senarmontit. Den
vigtigaste malmen är spetsglans, som
genom utsmältning renas från
medföljande bergart, hvarefter den
rostas vid lufttillträde, då
svafvelsyrlighet bortgår och en återstod af
antimonoxider (antimonsyra och
antimonoxid) erhålles, hvilken
reduceras genom smältning med kol
och soda. Äfven kan man erhålla
antimonmetall genom smältning af
spetglans med järn, då svafveljärn
och antimon uppstå. —
Antimonmetallen är nästan silfverhvit,
bladigt kristallinisk, spröd och skör,
eg. v. 6,7, smälter vid 430° och
förflyktigas i hvitglödgningshetta. Vid
vanlig temperatur förändras den ej
i luften, men vid glödgningshetta
syrsattes den under utbredande af
en tjock hvit rök af oxider.
Antimon förenas äfven direkt med klor
och svafvel. Af salpetersyra
oxideras metallen till oxid af svafvelsyra
(under utveckling af svafvelsyrlighet)
till antimonsulfat, af kungsvatten
löses den till klorid, af kall
klorvätesyra angripes den icke eller med
stor svårighet. At. v., som tecknas
Sb (af stibium), är 120. Antimon
användes till legeringar och
farmaceutiska preparat. Årliga
produktionen uppgår ungefär till 4 1/4 mill.
kilogr., af nära 4 mill. värde. I
Stor-Britannien tillverkas,
företrädesvis af malm från Borneo,
hälften af all den antimon, som
kommer i handeln. Priset är 103 kr.
pr 100 kilo. Denna metall var
känd redan i äldsta tider och stod
i högt anseende hos alkemisterna.
Den framställdes i midten af 15 årh.
af Basilius. I rent kemiskt
hänseende hör antimon till de 3- och
5-värdiga metallerna; till sina
egenskaper står den midt emellan
arsenik och vismut.
Antimonaska, en vid rostning
af spitsglans erhållen produkt, som
hufvudsakligen utgöres af
antimonoxider.
Antimoncinnober, en oftast
oxidhaltig, cinnoberröd modifikation
af antimontrisulfid, erhålles
derigenom att de blandade lösningarna
af antimontriklorid och
natriumhyposulfit (undersvafvelsyrligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
