Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Keys radikalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beror icke denna anklagelse mot vår tid
väsentligen på en något billig tradition om hvad
människokärlek i själfva verket är?
Sammanhänger den icke med en stel öfverflyttning af en
föreställning från en tidsålder till en annan, utan att
hänsyn därvid tages till det andliga innehållets
inre bildbarhet, till själfva det etiska lifvets
plasticitet? Är det då själfklart, att denna kärlek icke
kan förete äkta yttringar af annat slag än att
skänka bort sin rock till tiggaren och vända sina
båda kinder mot kindpustaren?
För min del är jag öfvertygad om att det
finnes en kärlek till det mänskliga, som fullt
uppväger den omedelbara kärleken till nästan, till
människorna. Man kan icke neka, att vår tid
väsentligen har satt ljuset, sanningen, det sköna,
det goda och andra sådana abstraktioner på den
plats, där nästan fordom stod, och att den känner
en viss motvilja mot och oskicklighet till, ja
kanske en viss blyghet för att direkt beröra sig med
nästan i sympatiska känsloutbyten och
kärlekstjänster. Härtill har rifningen och slitningen om
utrymmet och brödkanten nödvändigtvis fört. Men
höjer sig icke öfver den fula bilden af homo
homini lupus en strålande humanitas, som i
idéernas skålar bevarar människokärlekens substans
alldeles oförfalskad och som skickar lika flinka fötter
som förr att vandra på barmhärtighetens stigar,
om nämligen dessa blott tillika äro förståndets
och den samhälleliga organisationens? Man kan
också älska sin nästa genom samhällelighetens
medium och göra godt genom organiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
