Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCENISKA KONSTNAKEK
139
hättan, var högst frappant. Framställningen var illusorisk ända
till natursanning. Fröken Hedlunds spel framkallade också oupp»
hörliga skrattsalfvor i salongen och belönades efter styckets slut
med två inropningar.» (Dagens Nyheter, 5 nov. 1877.) Hon blef
sålunda genast uppmärksammad och man beredde henne till»
falle att under samma spelår, den 24 maj 1878, debutera på
Kungl. Dramatiska Teatern som Ottilia i Rodcrich Bendix’ 3»
aktslustspcl »Slägtingar». Debuten ledde till hennes antagande
som elev vid de kungliga tcatrarncs elevskola från den 1 juli
samma år. Efter ett och ett halft år fick hon engagement som
aktris vid Kungl. Teatrarncs dramatiska scen och lämnades
genast från början tillfälle att framträda i betydande upp»
gifter. Bland de roller hon under sina första år fick utföra
kunna nämnas: Lisa i »Ärlighet varar längst», Anais i »Debu»
tanten och hennes far», Marcelle i »Falska juveler» och Su»
ränne i »Sällskap där man har tråkigt». Den unga skåde»
spelerskan hade i dessa sina första roller framträdt som cn
ingcnuc med ovanligt lofvande anlag, hon hade alltmer för»
värfvat sig publikens sympatier och namnet Ellen Hedlund
hade redan börjat blifva populärt, då hon efter ett par år ut»
bytte detsamma mot det namn under hvilket hon skulle få
sin egentliga berömmelse, i det hon den 31 okt. 1881 ingick
äktenskap med premieraktören Victor Hartman. Detta äkten»
skap upplöstes emellertid tio år senare, den 6 juni 1891, genom
skilsmässa. Två dagar före sitt giftermål uppträdde hon vid
en af Hartman (såsom bröllopsrccett) gifven soaré å Kungl.
Dramatiska Teatern som Molly i »En oslipad diamant» och
som Lazarillo i »Don Cesar de Bazano». Samma spelår upp»
trädde hon som Bérangère i »Odctte», som Abigaël i »Ett
glas vatten» och som Lady Teazle i »Skandalskolan», hvar»
efter hon under sommaren i sällskap med sin man företog en
studieresa till Paris, hvilken ej oväsentligt bidrog till hennes
utveckling. »Hon var fortfarande samma glada, lekfulla up»
penbarelse som alltid, men det låg nu konstnärsallvar i bot»
ten på leken.»
Bland hennes roller under de följande åren må anföras:
Ellen i Frans Hedbergs lustspel »Sprängämnen» (13 nov. 1882),
Blanche i Wilhelm Bolins enaktsstycke »Konungens guddot»
ter», Marie i Erneste Legouvés monolog »Vid vaggan», Gurli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
