Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig att stjälpa din vagn tvärs över vägen? Ett trasigt
hjul? Tag då ett trasigt huvud och lappa ihop dem
båda vid lägligt tillfälle.»
Dessa ord, som åtföljdes av häftiga pisksnärtar,
kommo från en dammpelare ett stycke längre bort
på vägen, varest en kärra hade stjälpt omkull. Ett
stort, högt Kattimarasto med flämtande ögon och
vidgade näsborrar piruetterade bredvid kärran och
gnäggade och fnös, då hennes ryttare sporrade henne
över vägen på jakt efter en skrikande karl. Ryttaren
var en reslig, gråskäggig man, vilken satt som
fastvuxen på det vilda stoet och mellan sprången metodiskt
piskade på sitt offer.
Den gamle mannens ansikte strålade av stolthet.
»Min son!» ropade han och försökte strama åt
tyglarna, så att ponnyns hals skulle få den rätta
krökningen.
»Skall jag kanske bli piskad inför polisens ögon?»
skrek karlen. »Jag tänker skaffa mig rättvisa.»
»Skall jag finna mig i att bli uppehållen av en
tjutande apa, som välter ut tio tusen säckar mitt för
nosen på en ung häst. Det är just rätta sättet att
fördärva ett sto.»
»Han talar sant. Han talar sant. Men hon är bra
dresserad», sade den gamle mannen. Karlen kröp in
mellan hjulen på sin vagn, och från denna trygga plats
hotade han med all upptänklig hämnd.
»De äro starka, dina söner», sade gendarmen, i det
han helt lugnt petade sina tänder.
Ryttaren måttade ett sista rapp med sin piska och
kom sedan ridande i kort galopp.
»Min fader!» Han strök tillbaka hästen tio alnar
och hoppade av.
Den gamle mannen hade i en blink hoppat av sin
ponny, och de omfamnade varandra såsom far och son
bruka göra i Östern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
