Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kim
383
på en gång och på ett ställe, ty de funnos inom Själen.
Härigenom förstod jag, att min själ hade undsluppit
Tidens, Rummets och Tingens illusion. Härigenom
visste jag, att jag var fri. Jag såg dig liggande i din
säng, och jag såg dig falla ned för kullen tillsammans
med avgudadyrkaren på samma gång och på samma
ställe inom min själ, vilken, såsom jag redan sagt,
kommit i beröring med den stora Själen. Och jag såg
även Tesho lamas dumma kropp ligga utsträckt och
läkaren från Dacca knäböjande bredvid densamma och
skrikande i dess öra. Men sedan var min själ alldeles
ensam, och jag såg ingenting, ty jag hade uppgått i
den stora Själen. Och jag begrundade under tusentals
år, fri från passion och tydligt medveten om Tingens
orsak. Men då ropade en röst: ’Vad skall det bli av
gossen, om du dör?’ Och jag kallades tillbaka till mig
själv av medlidande med dig, och jag sade: ’Jag skall
återvända till min c hela, på det han icke måtte gå vilse
på Vägen.’ Och då hände det sig, att min själ, som är
Tesho lamas själ, frigjorde sig från den stora Själen
med så många strider och slitningar och så mycken
bävan, att det icke kan omtalas. Liksom fisken ur
vattnet, liksom vattnet ur molnet, liksom molnet från den
täta luften, så hoppade, droppade och löste sig Tesho
lamas siäl från den stora Själen. Och då ropade en
röst: ’Floden! Akta er för Floden!’ Och jag blickade
ned på hela världen, vilken var alldeles sådan som jag
sett den förut — en till tiden och en till rummet —
och jag såg tydligt Pilens Flod vid min fot. Vid denna
tid tyngdes min själ av något ont, från vilket jag ännu
icke blivit helt och hållet befriad, och det band mina
armar och slingrade sig kring mitt liv, men jag
befriade mig därifrån och slog omkring mig som en örn i
min flykt till Pilens Flod — och då jag steg ned, slogo
vattnen ihop över mitt huvud, och se, jag var åter i
Tesho lamas kropp, men frigjord från synden, och lä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
