Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3 - W. L. Jack: En »Bednják»s röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄLLAN I ÖKNEN 7
En „Bednjäk"s röst.
Ur „Dein Reich komme".
Följande utdrag ur ett brev,
som ingått i den utländska ryska
tidningen „Dni", kastar ett ljus
över religiösa och sociala för-
hållanden i en rysk landsort.
För att förstå ordet ~Bedn-
jåk" må anföras, att den ryska
bondebefolkningen indelas i tre
kategorier: „Kulåk", den väl si-
tuerade bonden, som trots all
nöd och alla svårigheter bibe-
hållit ett visst välstånd,
„Srednjåk", bonden, som icke
är bragt till tiggarstaven men
icke heller välbärgad och „Bed-
njåk" den ytterst fattiga, som
ingenting äger, som icke heller
arbetar emedan han antingen
saknar lust därtill eller emedan
det ej inbringar något. Till
denna sista klass hör brevskri-
varen, en trogen son av den or-
todoxa kyrkan.
Han berättar: Hälften av vår
by har övergått till stundismen.
Detta gav anledning till många
obehag. Men vår nuvarande
präst sammankallade provosla-
ver och stundister och förklara-
de, att det icke nu var en lämp-
lig tidpunkt att söka ömsesidigt
övertyga eller bekämpa var-
andra. „Vi få icke tävla i
fiendskap utan i kristlig kär-
lek", sade han. Han föreslog
att vi skulle ingå ett brödraskap
i överensstämmelse med evan-
gelii lära till ömsesidigt under-
stödjande. Om någon råkar i
nöd eller olycka, då skall han
understödjas och därtill bör var
och en i förhållande till sin för-
mögenhet bidraga. Han gav rå-
det att genast samla till en
grundplåt, men stundisterna
motsatte sig detta, ty de fruk-
tade att summan skulle frånta-
gas dem.
Styrelsen bildades av två pra-
voslaver och två stundister,
dessutom en kyrkoäldste från
oss och en predikant från stun-
disterna. Såsom rättesnöre
uppställde vi följande bestäm-
ning: Behöver en evangelisk
kristen hjälp, så är den orto-
doxa äldste i styrelsen ordfö-
rande med rösträtt, medan stun-
distsrnas predikant är närva-
rande men utan rösträtt. Be-
höver en pravoslav hjälp, så le-
der stundisternas predikant med
rösträtt under det att den äldste
icke äger rätt att rösta.
Så förgick något mera än ett
år i lugn och ro. Det förekom
endast en tävlan i kärleksverk-
samhet. Pravoslaverna bemö-
dade sig att överträffa protes-
tanterna i allt gott och dessa
ville icke heller stå efter de
förra. Men en dag blevo vi kal-
lade inför Pontius Pilatus. Vi
beskylldes för att ha bildat en
otillåten förening. Vi svarade,
att vi icke hade någon förening
utan endast en ömsesidig hjälp-
verksamhet och det var vår pri-
vata angelägenhet. Se vi någon
i nöd, så hjälpa vi och detta är
icke förbjudet i sovjetlagarna.
Därpå blevo några av våra för-
mögnare bönder uppkallade.
„Ni har hjälpt den och den fat-
tiga?" —
„Ja, vi hava hjälpt."
—
„Hur mycket har ni givit?"
—
„Så och så mycket." —
„Ja-
så, ni erkänner att ni har mutat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
