Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "På dekis"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min gud! Hur vinden sliter i bonjouren!
Blir det aldrig, aldrig morgon mer?
Och kommer aldrig sommar i naturen
och ej en vän, som bröd och värme ger?
Att krypa in i ladan utom tullen
jag verkligen ej vågade i natt;
i går var razzia där; jag låg på skullen
och det var väl, de andra tog man fatt.
Nog mins jag Er, I ljufva, glada dagar,
då jag ock hade både bröd och säng
och annat mer, som mänskosjäl behagar,
men I ha’n gått, ty bröders dom är sträng.
Mig nöjet frestade för hårdt; för liten
den var min lön: jag skref en annans namn.
Se därför går jag nu förhärjad, sliten,
och söker fåfängt i min nöd en hamn.
Du samhälle, som mig din styrka visat,
finns ej en gnista nåd uti din barm?
Hvi vill du ej förlåta, sen du risat,
hvi hata den som är, som jag, så arm?
Jag ung var ock en gång och djärft jag drömde
om ädla sträfvanden och höga mål,
och segerns lön i andanom jag tömde
och tyckte armens muskler vara stål.
Nu vinkar vid min synrand Dillströms borgen.
Se där mitt mål, min lön för hopplös kamp!
Där slutar loppet, stillad blir väl sorgen
vid blånad välling, sill och träskotramp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
